Blogg

Stressar du i ”i onödan”?

Hur många gånger säger du ordet ”måste” varje dag? Jag måste städa idag! Jag måste hinna träna! Jag måste hinna färdigt med detta idag! Osv….

MÅSTE du verkligen det eller är det bara stressen i dig som intalar dig det? Testa att fråga dig själv nästa gång du säger ordet måste;
Behöver jag verkligen stressa nu, egentligen?

Sedan jag själv började göra detta, stressar jag upp mig själv betydligt mindre än vad jag gjorde förut. För oftast är faktiskt svaret nej, jag behöver faktiskt inte stressa just nu. Det gör inget om jag inte kommer två minuter för sent till förskolan när jag lämnar min son. Det gör inget om jag inte hinner precis ALLT jag hade tänkt den dagen.

Fundera på vad som är viktigast att prioritera i ditt liv. Är det just det du faktiskt prioriterar i praktiken? För mig är min och min familjs hälsa och välmående viktigast. Därför vilar vi mycket hemma hos oss. Plus att vi busar och gosar mycket. Det kanske inte alltid är prefekt städat, men so what? Vad är viktigast, egentligen?

Många av de klienter jag träffar berättar också att istället för att hemmet blir en plats för återhämtning och kärlek, blir det ytterligare en plats för krav, press och stress. Den stress vi känner på jobbet tar vi med oss hem och smittar övriga familjemedlemmar med. Det resulterar i irritation, frustration, tjat och bråk. ”Om inte jag hinner vila, då ska banne mig ingen annan heller få det, speciellt inte min partner!”
”Måste du alltid lägga dina saker överallt?!” ”Härligt för dig att ligga i soffan, jag kommer inte ens ihåg när jag gjorde det sist!!”
Vi stressar inte bara ihjäl oss själva, utan också varandra. Men till vilken nytta? Behöver vi verkligen göra det, egentligen? Är det så vi vill ha det?
Är det inte det, tror jag att det är hög tid att börja ändra på det.

Jag tror att första steget och nyckeln till mycket är MEDVETENHET, är börja reflektera över vad det egentligen är vi håller på med.
Det andra steget är att börja prata om ÖNSKELÄGE, hur skulle vi vilja att det var? Hur vill vi att det ska kännas att komma hem och vara hemma tillsammans?
Det tredje steget är HURET, hur ska vi komma dit? Kan vi strukturera upp arbetsuppgifterna hemma och tydligt och klart bestämma vem som gör, när och hur?

När jag växte upp hade vi ett ansvarsschema på kylskåpet; Mån-sön, vem som dukade fram till middagen, vem som lagade mat, vem som dukade av, vem som gick ut med hundarna, vem som tvättade kläder, vem som dammsög var osv. Det var väldigt sällan tjat, utan alla hjälptes åt och visste vad man skulle göra. Det fick också alla att känna sig som en viktig del av familjen, vilket jag tror är viktigt. Mamma och pappa lade sig aldrig i om vi systrar bytte sinsemellan eller om jag mutade min lillasyster att gå ut med hundarna åt mig någon dag, bara sakerna blev gjorda.
Kanske det är något för er familj också? Eller så har ni något annat mycket fiffigare system, det spelar inte så stor roll vad man gör, bara det funkar för er!

Lycka till nu, och glöm inte att ställa frågan till dig själv, så ofta som det behövs;

BEHÖVER JAG STRESSA NU; EGENTLIGEN?

Hälsningar Caroline